Bellofiorire

Det kommer nu bli ett sånt där flummigt inlägg som jag skriver ibland, när jag bara måste skriva av mig. Du behöver inte läsa om du inte orkar.

Jag vill oxå vara modig. Jag vill våga ta chanser, våga göra sånt som alla andra verkar våga. Resa bort utan att ha ett mål, flytta iväg för att förverkliga drömmar, träffa internetmänniskor irl. Sådant där som jag idag inte gör, eftersom jag är alldeles för feg. Jag vill oxå kunna göra saker spontant, utan att planera allt i förväg. Jag har ganska svårt för sånt, jag vill gärna ha koll på det mesta hela tiden för att kunna bygga upp en trygghet runt mig. Jag vill vara lika modig som mina vänner, som Patrik som flyttade till Australien, som J som åker helt solo till Afrika och Asien i tre månader, som Mia som satsade allt på ett kort och träffade rätt, som L som träffade sin pappa och syskon efter 23 år. Och min älskade Blomma som (troligtvis) flyttar ner till Götet efter sommaren. Jag är avundsjuk på dessa människor, som vågar chansa och ta risker. Trots att jag ändå brukar tänka: "Blir det fel finns det alltid en väg tillbaka", så vågar jag inte. Jag är helt enkelt en feg människa, vilket jag önskar att jag inte var. För just nu finns det så många saker jag skulle vilja göra, personer jag vill träffa, saker jag vill säga, som aldrig blir av eftersom jag helt enkelt inte vågar. Och jag har ingen aning om hur jag ska våga. Hur jag ska kunna bli den modiga människa jag vill vara. Jag är helt enkelt fast i min lilla trygga bubbla, där ingenting händer.

Måste bara säga, Satan vad trött jag är! Min kropp fungerar verkligen inte normalt nu. Men men, hur ofta gör den det?

Hur som helst, dagen har ändå varit rätt bra. Gymmade lite imorse, och upptäckte att jag tappat två kg sen förra veckan. Hurra för citymail! Sedan tog jag mig in till stan för att köpa löparskor, hittade ett par najs på Löplabbet, men var sådär lagom sugen på att lägga ut 1100 kr på dem. För att fundera på om det var värt pengarna eller inte åt jag lunch med mina favoritkillar (Marcus och Richard), urmysigt! Eftersom vi ändå var på söder tog vi en prommis längst Götgatan, där vi hittade en affär där de hade alla grejer för halva priset! Där fanns även de skor jag tittat på på Löplabbet, och de kostade då bara 550 pix. Tror ni jag var överlycklig eller? Så jag fick mina nya fina skor, mycket billigare än planerat!

Update: Dessa skor blev det alltså:

Sådär snuskigt sköna som bara Adidas kan vara.

Jag vill börja med att be alla ursäkt, eftersom jag känner att jag varit väldigt osocial hela denna vecka. Säkert lite otrevlig oxå. Men det blir lätt så när man går upp vid fem på morgonen, och sen springer runt hela dagen för att avsluta med lite handboll på kvällen, man blir väldigt trött då! Fast i helgen kan jag vila lite, så då ska jag ta igen lite förlorad tid med framförallt Blomman. Och köpa nya löparskor, för det behövs verkligen.

Hur som helst så går det rätt bra på jobbet, jag har lärt mig det mesta. Och trevliga filurer jobbar det där oxå =)

Så trött jag är nu har jag nog aldrig varit. Helt sjukt trött. Men det har varit en rolig dag, och ja tror jag hajar hela grejen! Nu ska jag strax sova, klockan är ju nästan nio. Börjar jag bli gammal redan?

Varför fungerar jag såhär? Är det avundsjuka jag känner, trots att jag inte tror mig ha några känslor för denne?

Jag har nu inhandlat en ny cykel. Lite impulsköp, men Blomman och hennes päron skulle köpa grejer på Biltema så då hängde jag med och firrade en ny cykel. Vi lyckades efter många om och men få ihop den oxå, tjejer kan! Blev dock en hel del skratt och en massa svordomar. Men vi lyckades :D

Sommaren visar sig bli riktigt bra oxå. Jag har jobb, en ny cykel så jag kan cykla till jobbet, Blomman och jag kommer spendera mycket tid tillsammans eftersom hon (troligtvis) flyttar till hösten, och så kommer Lisen hem och är hemma hela sommaren. Men det absolut bästa är att PATRIK KOMMER HIT! Han har fått jobb här över sommaren, och är hemma från juni till augusti! Kan det bli mycket bättre än så?

Nu ska jag ut och provcykla lite, hörs later!

Jag vet nte hur jag ska beskriva gårdagen riktigt. Det var helt, helt, helt fantastiskt. Det bästa jag någonsin varit med om. Håkan var helt otrolig, sällskapet var grymt, utgången blev jäkligt bra, även om jag sprang på honom. Men tack vare bästa vän så gjorde jag inget dumt. Perfekt kväll helt enkelt!

Men det tråkiga är att jag inte kan sova. Kom hem vid fyra i natt, vaknade halv nio imorse. Kul liv!

Vaknade vid halv åtta imorse, pigg och glad. Förstår inte vad det är för fel på mig, jag kan aldrig sova! Hur som helst var jag på gymmet vid nio, gymmade, pratade med en PT som ska hjälpa mig med min rygg, solade och kom nyss hem. Nu ska jag duscha, måla naglarna, välja kläder, sminka mig och sånt. Sedan över till Blomman, dit även två andra kommer (de som firrat våra biljetter, tack för kontakter!) och vid fem börjar vi ge oss in till stan för att äta och sånt. Sen är det dags för HÅKAN!! Helt underbart.. Love it! Efter det blir det kanske utgång, söka upp handbollskompisarna som har avslutning (som jag missar, men det gör ingenting. Det är ju Håkan!).

Eller ja, det var min dag. Hur ser din ut?

Hur i helvete kan man få för sig att döda ett barn? Ett oskyldigt barn, som inte gjort något ont? Hur fungerar man då, eller rättare sagt, fungerar man alls? Fyra barn har den senaste månaden blivit dödade, det är fan inte rättvist. Barn ska få leva och vara glada, och vi ska inte behöva oroa oss för att det kan hända något när de är ute och leker. Jag vet iaf att mina syskonbarn nu är under stark bevakning, ingen chans att de blir lämnade ensamma en sekund. För vem vet, det kan ju finnas dårar även här.

Jag är kär. Igen. Eller fortfarande heter det kanske.