Bellofiorire

Livet är faktiskt väldigt fint just nu. Vad det beror på har jag ingen aning om, men jag mår riktigt bra. Och fräknar har jag fått också, och det gör mig på ännu bättre humör. Jag tror det är vädret som gör det, och det faktum att det bara är 3,5 veckor kvar till Thailand. DET ÄR NAJS!

Det som däremot är mindre najs är det att jag nu har insett att jag kommer jobba hela sommaren. Hela jäkla sommaren. Hoppas det är bra väder hela sommaren, annars kommer jag få grymt mycket sjukdagar.

Vem var det som kom på idén med snö? Tyckte den att den var rolig då? Inte så att jag inte tycker om snö eller så, det kan vara helt underbart på vintern, men nu är det snart april och då ska det fan vara sol och vårvärme. Snälla! Ge mig bra väder, nu. Tack.

Jag är sådär oförskämt pigg och fräsh som jag hatar när andra brukar vara, men jag förstår inte hur det går ihop eftersom jag var vaken 25 timmar igår och sov knappt 3,5 timmar i natt. Ändå känner jag för att göra något energiskt idag, kanske ta en löprunda, en långprommis och sola lite (solarium alltså, eftersom solen lyser med sin frånvaro). Hur som så hade jag roligare än på länge igår, först Singstar med laget (som jag ägde på of course), sen en skön utgång på Laroy, ett grymt överskattat ställe, med några lagkompisar och annat löst folk. Hemma vid kvart i fem, men så jäkla pigg så jag läste lite bok till sex då jag blundade lite till och från till halv tio. Och ändå alltså inte trött., jag som annars dör om jag inte får sova mina sju timmar. Något fel på mig? Tror det va!

Ne, nu måste jag göra något duktigt. Hejs svejs!

Den här veckan har varit kaos, riktigt KAOS! Allt började i måndags, när vi fick in mer än vad som var beräknat och vi hamnade efter. Sedan har vi legat efter hela veckan, idag lyckades vi dock komma ikapp någorlunda så det kanske blir en ganska bra dag imorgon. Förhoppningsvis.
Snön och kylan kan ju bara ta sig också, när kommer våren? Det är ju april snart!
Och så är jag arg på mitt jobb (eller på löneavdelningen), eftersom de missat min löneförhjning, igen. Och lagt in några konstiga obetalda semesterdagar trots att jag jobbat. Bäst för dom att det fixas till nästa månad, annars blir jag arg på riktigt.

Well well, nu ska jag ägna kvällen åt lite avslappning. Det kan behövas.

Ofta man frivilligt går upp halv sju en lördagsmorgon. Men tydligen gjorde jag det idag, bara för att slippa dela enirokataloger och istället coacha småttingarna. Första matchen är 08.30 (!), sen när får man spela så tidigt? När jag var liten fick man inte ens spela före klockan 09.00.. Jaja, jag får väl åka hem och sova efter matcherna, så jag orkar se Robinson ikväll. Ni missar inte det va? Bra där.

Nu är det bara sex veckor kvar! Tre "normala" arbetsveckor, sen fyra dagars jobb, ledig fyra dagar, jobba fyra dagar, och sen en sista vanlig vecka. Det kommer gå hur fort som helst, framförallt nu när vädret bara blir bättre och bättre! Snart kanske all snö är borta (igen), hoppas bara att det inte kommer något mer bakslag. Det är mars vädret, då brukar det väl inte snöa så mycket mer?

Igår var jag och presenterade mig och samtidigt spanade in mina nya barn, eller alltså dom jag ska börja träna nu. Och det ser lovande ut! Några var faktiskt riktiga talanger, trots deras korta handbollskarriär. Jag tror det kan bli bra. Sen har vissa även kritiserat mig för att jag tar ett nytt lag, och inte typ 12-14 åringar med lite erfarenhet, men jag tror det här är bättre. Då slipper man "Gör om, gör rätt", vi kan göra rätt från början. Det blir mycket bättre då.

Nepp, nu ska jag äta pannkakor. Och nej, jag är inte vuxen än.

Idag har Diagnos okänd premiär, en serie jag näst intill längtat efter. Varför? För att jag känner igen mig i situationen. Jag har också sprungit hos doktorer i mina dar för att reda ut olika symtom jag haft, men ofta fått svaret: "kom tillbaka om nån månad om det inte är bättre, men det är nog inget allvarligt". Det var inte förrän i somras jag hittade en doktor som faktiskt kunde hjälpa mig, som förstod mig, och nu börjar jag må bra igen. Men jag har mina perioder jag med, men jag mycket bättre nu än jag gjort på länge. Att inte vara helt frisk kommer jag få leva med hela livet, men med hjälp av min doktor, mycket slit och bestämdhet kommer jag nog leva ett rätt bra liv, ett någorlunda friskt liv.

Jag orkar inte bry mig längre, det känns som jag inte har någon kontroll över det som sker, jag bara hänger med. Helst vill jag bara stanna upp, ta tag i allt och göra det på mitt sätt, men jag orkar inte. Jag har inga krafter att göra någonting, mer än att bara vara och följa med i strömmen. Men efter att jag fått vila upp mig i Thailand ska jag ta tag i allt, handboll, körkort, nytt jobb, plugg eller vad som nu står på agendan, och det ska göras ordentligt.
Imorgon ska jag iaf inte träna handboll, eftersom jag har ont i låret. Gym blir det däremot, hade tänkt köra ben men vet inte om jag kan det. Veckan blir annars lugn, eftersom vi inte har match till helgen tänkte jag chilla från handbollen och sköta om mig själv, det känns som det kan behövas.