Det blir inte bra

Min dumma fot vägrar bli bra. Det är nu sex veckor (eller är det sju?) sen jag stukade den och jag har fortfarande ont och är svullen. Att spela handboll funkar om jag tar voltaren före och efter, jobba är väl samma läge, men mycket mer ansträgning än så tål den inte. Jag kan inte gå på tå, inte springa, inte hoppa, ingenting som anstränger foten lite extra. Och häromdan knastrade det till lite obehagligt i foten och började värka, det kändes som något gick sönder igen. Så något fel är det, men eftersom läkarna vägrar inse det får jag helt enkelt leva med det. Kul.

Dessutom verkar det som om det är något fel på kroppen också, jag får blåmärken mest hela tiden. Räknade nyss de som jag kunde se på armar och ben, och kom upp i 27 blåmärken. Jag har inte haft så många... någonsin tror jag. Jag brukar få några extra i början av en handbollssäsong, när kroppen är ovan, men så här mitt i brukar jag knappt ha ett enda. Framförallt inte på armarna, knäna (jag har knäskydd när jag lirar) eller på höfterna. Så något knasigt är det där också.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0