Störd

Det spelar ingen roll att jag träffar mitt handbollslag minst fyra dagar i veckan, jag kan ändå inte få för mycket av dom. De får dagar vi inte har gemensam träning eller match längtar jag efter dom, och jag fattar inte hur det går till. Borde man inte bli trött på människorna någon gång? Men det verkar inte som det går! I love them <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0