Damn
Varför känns det som jag ältar så mycket gammalt strunt? Jag gör inte det jag ska göra, leva i nuet. Istället hoppas jag på att saker ska fortsätta där de slutade, när jag borde avsluta det där, och börja på en ny kula. Jag verkar tro att det gamla är den enkla vägen, men är det verkligen så? Kan det inte vara så att det nya är det lätta, det som gör mig lycklig?
Kommentarer
Trackback
