Älskade bästa vän!
Den 6 juni, på självaste nationaldagen, åker min bästa vän till Spanien. Och sedan blir hon borta alldeles för länge, för att komma hem igen ett par dagar för att packa ihop och flytta, och sedan åka tillbaka till Spanien. När hon sedan kommer hem igen bor hon i Göteborg. Efter 6 juni kommer vi alltså inte ses på evigheter, väldigt väldigt sorgligt. Jag vet inte hur jag ska klara mig utan henne, jag kan inte längre cykla över på morgonen och äta frukost där, har ingen att prata med in på sena nätterna om allt och inget, ingen att lyssna på Håkan med till öronen blöder, ingen att vara sådär löjlig med som bara vi kan vara. Jag kommer sakna henne nåt så in i helvete. Så fram till dagen hon åker kommer jag umgås med henne dagligen (så gott det går) och självklart står jag på Arlanda och vinkar av. För vi är bästisar in i det sista.
Åh älskling, du får mig att gråta! Faan vad jag kommer sakna dig! Du är den bästa vän man kan ha, och vi kommer aldrig sluta vara bästa vänner, det lovar jag!
