Bellofiorire

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Det kryper i kroppen, hjärnan arbetar på högvarv, jag får panik av att bara vara hemma. Promenaden ut gick väl sådär, jag kom ner för trappen och gick en runda, men det var riktigt svårt att ta sig upp igen. Var väldigt nära att ramla och slå mig, men fick tillbaka balansen i sista stund och klarade mig. Men jag är fortfarande fast besluten om att jag imorgon ska ta mig till stan och träffa Erik (jag kommer, jag lovar!), vi får väl se hur det går. Helst vill jag slippa kryckorna, men det tror jag inte går.