Ensamhet.
Ibland känner jag mig liten. Liten och ensam. Det känns som om det inte finns någon för mig i hela världen. Den jag helst vill umgås med befinner sig på andra sidan jorden, min andra bästa vän är i Göteborg, M&R jobbar livet ur sig för att spara ihop pengar till sin jävla asien/australienresa, Erik har jag inte träffat på evigheter, varför vet jag inte.. (Var är du Erik?). Och S tycker jag inte behöver umgås med mig hela tiden (men jag är glad att du orkar med mig så mycket du har gjort på sista tiden). Och sen var väl vännerna slut i princip. Eller det är klart, jag har ju handbollsfolket, som är underbara. Men där har jag egentligen bara en jag umgås med utanför handbollen, kära Linda, men hon har mycket att göra nu när hon snart ska flytta hemifrån..
Usch så tragiskt detta blev! Dags för mig att skaffa ett liv kanske? Men just nu känns det som allt bara går på tomgång, jag gör allt på rutin och väntar på att något ska hända. Men jag har ingen aning om vad jag väntar på. Jag väntar nog på nästa år, för jag har lagt upp planer för det året. Iaf från sommaren och framåt. Men dessa planer är hemligstämplade, eftersom jag vet att jag nog kommer ändra mig typ tusen gånger. Men jag har fyra olika planer, och jag har även fått uppmuntran från ett väldigt oväntat håll för att genomföra två av dessa saker. Hur som helst, jag har inte bestämt något än och kommer nog inte säga något än på ett tag. Jag måste se hur livet utvecklar sig först.
