Ytliga människor?
Det är inte så bra för mig att vara hemma från jobbet. Jag tänker så jäkla mycket. Vilket är lite jobbigt, eftersom jag aldrig kommer fram till något vettigt svar. Idag har jag t.ex. funderat på hur ytliga människor är, trots att man önskar att man inte var det. Jag är själv ytlig. Jag bryr mig om hur jag ser ut och hur andra ser ut, och jag skulle aldrig dejta någon som var direkt ful. För oavsett hur trevlig/snäll/underbar en människa kan vara, så ska jag gärna kunna se på personen utan att må dåligt. Men det betyder inte att jag skulle bli tillsammans med en snygg kille som är en idiot. För jag ska ju kunna umgås med människan oxå, utan att denne går mig på nerverna. Fast jag skulle nog egentligen inte bli ihop med en "riktig snygging" heller, typ som Campbell Brown. Han är lixom för snygg, på något konstigt sätt. Då skulle jag hellre välja Zach Braff, det är något charmigt med det nördiga han har. Utseendet spelar roll, men det är inte allt här i livet. För utan en vettig insida klarar man sig inte i livet, oavsett hur snygg man än är (om det inte är en skönhetstävling, såklart ;))
