Bellofiorire

Just nu sitter jag hemma hos S, är helt ensam här. S är på middag hos några kompisar, jag orkade inte följa med eftersom jag har världens huvudvärk, är sjukt trött och ska upp tidigt imorgon och träna. Därför blev jag kvar här i min ensamhet.
Men när man är själv så här så tänker man en massa, som vanligt. Idag tänker jag en del på barn, främst eftersom jag var på barndop idag (min systerson döptes). Vad har jag kommit fram till? Att jag är tveksam till om jag någon gång vill ha barn. Jag vet inte riktigt varför, jag vet bara att det är den känslan jag har idag. Det beror nog mycket på det stora ansvaret man får över en annan individ, jag som knappt kan ta hand om mig själv, skulle jag kunna ta hand om någon annan? Och "behöva" spendera tid, pengar och kraft på någon annan, jag klarar som sagt knappt av mig själv. Och att få barn bara för att är oxå idiotiskt, jag vet själv hur det är att växa upp som ett oönskat barn och det är inget jag vill ge någon annan.
Men vem vet, en dag kanske jag ändrar mig och vill ha barn. Vem vet.