Maha
Vissa stunder i livet är bra. Som denna, jag och M ligger i varsin ände av soffan med varsin laptop i knät och slötittar samtidigt på tv. Jag brukar ha svårt för att göra så här, jag är för rastlös för det, men nu är det riktigt skönt. All energi har lixom tagit slut i kroppen.
Trots att jag gnällt mycket på mitt jobb så funkar det just nu. Det är skönt att inte behöva tänka, allt bara flyter på av sig självt. Men så har vi korta dagar oxå, jag kommer säkert hata det när det blir så att vi jobbar till halv sex. Men då är det tur att vissa är där, som gör dagarna lite lättare.
Imorgon blir det träning igen, trots att jag är grymt osugen på det. Eller inte på handbollen egentligen, det är faktiskt väldigt roligt just nu, men jag känner inte riktigt för att träffa min tränare. Jag orkar helt enkelt inte prata med honom, vilket jag vet att måste göra. Och att vara borta från träningen imorrn skulle vara så olikt mig att flera skulle undra vad som är fel, jag som brukar träna fast jag är sjuk. Så jag måste helt enkelt dit, oavsett om jag vill eller inte.
