Blääähäää
Jag tror inte ni fattar hur jäkla nära det var idag att jag gick in till chefen och sa upp mig, bokade en enkelbiljett till Sydney och bara struntade i allt. Men sen tog jag mig samman och insåg att det kanske inte var lösningen på alla världens problem, så jag nöjde mig med att ringa Patrik och prata om ingenting i en evighet.
Och den här grejen med schema som jag hyllade förr kan ju bara ta sig. Den här veckan skulle vi slutat 17.30 varje dag, men i helvete att vi haft så mycket att göra! Idag var vi (vi som är snabba, inte segpropparna) klara 12.45, men vi fick ju inte gå då så då var det bara att hitta på något att göra. För min del slutade det med 20 minuters datorfix, 10 minuters lunch och en liten promenad till godisaffären.Och sen tillslut lite nytta, men väldigt lite. Men 15.40 fick vi gå iaf, efter att chefen och arbetskamraterna tagit livet av Dymon (jag skojar inte, den var i tusen bitar efter att först blivit mosad av en lastpall, sedan påhoppad av ett gäng grabbar och slutligen sönderslagen av Jens, som själv blödde både här och var efter den kampen). Undrar vad IT-avdelningen säger när de får den, eftersom det var meningen att den skulle skickas dit för att bli reparerad. Jaja, det är chefens problem det.
Sen hade jag tänkt umgås med roliga människor idag, men dom skulle åka iväg över helgen och träffa andra. Jag som verkligen hade sett framemot att träffa Patrik idag, men icke då. Så då får jag väl göra det bästa av situationen och glo på tv istället, och gå och sova tidigt. Match imorrn, ska fan vinna den också.
