And then, I cut you off
Jag vill ha ben som fungerar. Jag vill ha en kropp som fungerar. Jag vill ha ett liv som fungerar. Mina vader som bråkade förut hade ju blivit bra igen, nej men då ska benen (eller benhinnorna verkar det vara) bråka! Och i helvete vad ont det gör, det är inte kul. Så nu måste jag nog till farbror doktor nästa vecka och få benen undersökta, om det inte är bättre då så lär det ju bli sjukskrivning också. Inte så bra att stå, gå och springa i trappor hela dagarna om benen inte håller. Inte för att jag gråter om det skulle bli så ;)
Dock så är jobbet väldigt körigt just nu, trots att vi jobbar svinkorta dagar. Det är nämligen så att en från mitt kontor som varit utlånad till ett projekt fått sparken från det projektet, och nu kommer tillbaka till oss. Problemet då är att vi blir en för mycket, vilket leder till att någon måste sluta. Och eftersom jag och en annan anställdes på samma dag så står det alltså mellan oss, men enligt chefen sitter jag säkert, för tillfället. Och det ju skönt. Men, ett stort men, det är alltså bara för tillfället. Posten har nämligen bestämt sig för att lägga om lite postnummer i Haninge, och flytta lite nummer från Haninge till Västerhaninge och sånt. Vilket leder till att vi måste omorganisera våra kontor, och det kan eventuellt leda till att vi måste gå ner ytterligare i bemanning. Vilket då leder till att jag ryker.
Nu är det ju inte så att det är hela världen om jag skulle vara tvungen att sluta, men i dagsläget är det ju nästan omöjligt att få ett fast jobb, så jag är ju lycklig som faktiskt har ett. Men sen skulle en uppsägning inte vara aktuell förrän tidigast vid nyår, så jag har ju tid på mig att söka nytt jobb eller söka skola och sånt. Men jag måste bestämma mig för vad jag ska göra nästa år, helst vill jag ju lämna Sverige men det kan inte (pga handbollen) inte bli aktuellt förrän april. Så nåt måste jag ju göra under de tre månaderna.
Men nu tänker jag inte spekulera allt för mycket i det där, eftersom det är långt ifrån klart hur det kommer bli. Det är inte ens säkert att vi måste gå ner på folk. Och sen sa chefen att jag nog kan få en tjänst på ett annat kontor om jag vill, han tyckte att "det vore synd att gå miste om dig". Men jag vet som sagt inte om jag vill. Äsch, vi får se vad som händer under hösten, förhoppningsvis får jag jobbet jag sökt och verkligen vill ha, och då skulle alla problem vara ur världen!
Dock så är jobbet väldigt körigt just nu, trots att vi jobbar svinkorta dagar. Det är nämligen så att en från mitt kontor som varit utlånad till ett projekt fått sparken från det projektet, och nu kommer tillbaka till oss. Problemet då är att vi blir en för mycket, vilket leder till att någon måste sluta. Och eftersom jag och en annan anställdes på samma dag så står det alltså mellan oss, men enligt chefen sitter jag säkert, för tillfället. Och det ju skönt. Men, ett stort men, det är alltså bara för tillfället. Posten har nämligen bestämt sig för att lägga om lite postnummer i Haninge, och flytta lite nummer från Haninge till Västerhaninge och sånt. Vilket leder till att vi måste omorganisera våra kontor, och det kan eventuellt leda till att vi måste gå ner ytterligare i bemanning. Vilket då leder till att jag ryker.
Nu är det ju inte så att det är hela världen om jag skulle vara tvungen att sluta, men i dagsläget är det ju nästan omöjligt att få ett fast jobb, så jag är ju lycklig som faktiskt har ett. Men sen skulle en uppsägning inte vara aktuell förrän tidigast vid nyår, så jag har ju tid på mig att söka nytt jobb eller söka skola och sånt. Men jag måste bestämma mig för vad jag ska göra nästa år, helst vill jag ju lämna Sverige men det kan inte (pga handbollen) inte bli aktuellt förrän april. Så nåt måste jag ju göra under de tre månaderna.
Men nu tänker jag inte spekulera allt för mycket i det där, eftersom det är långt ifrån klart hur det kommer bli. Det är inte ens säkert att vi måste gå ner på folk. Och sen sa chefen att jag nog kan få en tjänst på ett annat kontor om jag vill, han tyckte att "det vore synd att gå miste om dig". Men jag vet som sagt inte om jag vill. Äsch, vi får se vad som händer under hösten, förhoppningsvis får jag jobbet jag sökt och verkligen vill ha, och då skulle alla problem vara ur världen!
Kommentarer
Trackback
