Bellofiorire

Känslan som ligger i magen är en konstig känsla, den är ingen känsla jag känner igen. Det är en blandning av sorg, ilska, glädje och förhoppning, och det känns oehört skumt. Samtidigt vill inte hjärnan vara med riktigt, utan den svävar iväg på egna äventyr hela tiden. Väldigt frustrerande.

Och dagen har varit lite kaos också. Kom till jobbet imorse med en förhoppning om en lugn dag, men tji fick jag. Åtta pall jävla H&M-kataloger hade vi fått, helt sjukt! Plus en pall vanlig post, men det är så mycket vi brukar få.Tog nästan två timmar att splitta skiten, vi brukar splitta i typ 15-20 min på morgonen i vanliga fall. Vilket ledde till att alla jobbade övertid också. Förutom jag, som som vanligt är snabb och bra (vad är det för fel på alla andra? Jag var klar med min utdelning 13, och när jag gick vid 14 var folk inte ens tillbaka!). Jaja, bättre imorgon tror jag, eftersom katalogerna är färdigsplittade iaf.

Lördagen vill jag fortfarande helst inte minnas. Alla tankar till dig Lina!

Och i ren frustration sprang jag 7 km på 38 min. Bra jobbat. Sovdags nu kanske? Men jag vet att det kommer bli svårt att somna, men kan ju alltid göra som jag gjorde igår, trycka i mig tre naproxen och två alvedon och sedan däcka. Inget bra sätt jag vet, men jag är desperat efter sömn just nu.