Jävla skit
Jävla regn. Jävla lera. Jävla handboll. Jävla lag. Jävla tränare. Jävla allt.
Jag har varit förbannat lerig, helvetiskt blöt, äckligt kall (trots två par tights, ett par tjockbyxor, underställströja, tisha, målvaktröja, träningsoverallsjacka och regnjacka) och på ett hyfsat dåligt humör hela dagen, och var såå nära att fejka skada för att få slippa spela.
Dessutom fick jag det där förbannade jävla erbjudandet som jag inte ville ha men som jag samtidigt vill ha, vilket gör att jag hamnat i en jävla knepig situation där jag inte bara kommer göra ett lag besviket, utan troligtvis två. Ni vet hur det är, jag vill till ena laget för att jag trivdes så bra när jag var där, men jag vill till andra för att jag vet att de egentligen är jättemycket bättre.. Och att skiten måste bestämmas nästa vecka är inte bättre (fast jag har lyckats förhala det jävligt långt nu, det skulle ju egentligen vara bestämt för tre veckor sedan).
Och som om det inte var nog så hann jag inte säga det jag ville säga till laget, vilket betyder att jag måste ner i sommar för att säga hejdå. Eftersom jag inte vill ta det via mejl, det känns så opersonligt. Och det känns jävligt jobbigt, eftersom jag vill att laget ska veta först innan papper skrivs på, och vi har inte träning förrän om två veckor och jag kommer nog inte lyckas hålla på övergången så länge. Skit.
Det bästa vore om jag skadade mig nu, jävligt allvarligt, och kunde säga nej till alla. Vi säger så va? Korsbandet, båda två? Okej!
Jag har varit förbannat lerig, helvetiskt blöt, äckligt kall (trots två par tights, ett par tjockbyxor, underställströja, tisha, målvaktröja, träningsoverallsjacka och regnjacka) och på ett hyfsat dåligt humör hela dagen, och var såå nära att fejka skada för att få slippa spela.
Dessutom fick jag det där förbannade jävla erbjudandet som jag inte ville ha men som jag samtidigt vill ha, vilket gör att jag hamnat i en jävla knepig situation där jag inte bara kommer göra ett lag besviket, utan troligtvis två. Ni vet hur det är, jag vill till ena laget för att jag trivdes så bra när jag var där, men jag vill till andra för att jag vet att de egentligen är jättemycket bättre.. Och att skiten måste bestämmas nästa vecka är inte bättre (fast jag har lyckats förhala det jävligt långt nu, det skulle ju egentligen vara bestämt för tre veckor sedan).
Och som om det inte var nog så hann jag inte säga det jag ville säga till laget, vilket betyder att jag måste ner i sommar för att säga hejdå. Eftersom jag inte vill ta det via mejl, det känns så opersonligt. Och det känns jävligt jobbigt, eftersom jag vill att laget ska veta först innan papper skrivs på, och vi har inte träning förrän om två veckor och jag kommer nog inte lyckas hålla på övergången så länge. Skit.
Det bästa vore om jag skadade mig nu, jävligt allvarligt, och kunde säga nej till alla. Vi säger så va? Korsbandet, båda två? Okej!
Kommentarer
Trackback