Håkan är så jävla magisk
Håkan igår, nåt av det bästa jag sett. Rösten är borta, tårarna kom nästan, men det är så värt det! Finns inte ord för hur bra Håkan är live, det finns ingen artist som ens är i närheten av honom. Helt fanastiskt.
Dock blev det ingen utgång igår, eftersom jag har match idag. En av de sista matcherna på ett tag, jag har nämligen äntligen bestämt mig för att pausa handbollen. Av två anledningar egentligen, den ena är att jag är så fruktansvärt ur form just nu så det är åt helvete tråkigt med handboll, den andra är att två andra målvakter i laget ägnar sig åt att frysa ut mig och snacka skit om mig konstant. Hittills har jag inte brytt mig, men nu pallar inte mitt psyke längre. Det finns lixom ingen anledning till att gå ner och träna och spela om jag mår psykiskt dåligt av det. Får se hur länge jag klarar mig utan handboll, lär ju få abstinens och komma tillbaka om ett tag! Men det tar vi då i så fall.
Och jag saknar mitt hjärta. Ett dygn har vi varit i från varandra, tre dagar kvar tills vi ses. Galet att man kan sakna någon så här mycket efter så kort tid... Men är man kär så är man.
