Bellofiorire

Jag har hört att folk vill höra om hur A och jag träffades. Och till er som väntar på en jätteromantisk historia säger jag bara, sorry dudes! Särskilt romantiskt är det inte. Men jag kan berätta ändå!

Allt började i höstas när jag jobbade uppe på HK, när mitt vik där började lida mot sitt slut förhandlade jag mig till ett kontorsbyte, så jag istället för att jobba ute i Haninge fick börja jobba uppe på söder. Innan jag började där träffade jag deras dåvarande chef (A), och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tyckte han var snygg. Hur som så var han helt sjukt trevlig och fick mig verkligen att känna mig välkommen. Och sen tog det väl bara ett par dagar innan jag var lite förtjust i honom. Dock tror jag att han hade flickvän då och jag hade Patrik i Sverige, så att det nångäng skulle bli något mellan oss fanns inte i mitt huvud. Inte just då iaf.

När jag gade varit där nån månad fick jag reda på att han skulle sluta, och vi skulle få en ny chef. Det gjorde mig ledsen, vilket är konstigt eftersom jag knappt kände killen. När hans sista dag kom grät jag nästan, vilket jag aldrig gjort när nån chef tidigare slutat. Sen följde tre jäkligt jobbiga månader jobbmässigt, vi hade sjukt mycket att göra samtidigt som den nya chefen spenderade allt för lite tid till att hjälpa till och för mycket tid till att förklara vilken värdelös chef A hade varit. Förstår ni varför jag avskyr min chef? En gång fick jag nog och skällde ut honom för att han jämnt och ständigt baktalade A.

Men tiden gick och A hamnade längre och längre bak i mina tankar. Men så i början av sommaren så ringde telefonen på jobbet en dag, och jag som aldrig svarar annars fick för mig att svara. Och vem var det? A så klart! Jag som precis hade haft det lite jobbigt (en helt annan historia) reagerade på ett minst sagt oväntar sätt, jag blev så glad så jag nästan började gråta! Senare samma dag kom han och hälsade på hos oss, och jag kunde inte sluta le. Det var där nånstans jag insåg att jag var kär. Men jag trodde inte han kände så för mig, även om det var lite underliga vibbar mellan oss den dagen...

Veckan efter var det dags för fotbollsturnering med jobbet, och hela dagen pratade vi med varandra och han stöttade mig eftersom jag mådde lite dåligt just då. Senare på kvällen hade vi fest, och det hände inget mellan oss då heller utan vi pratade lite bara och sen erbjöd han mig skjuts hem. Och vem är jag att tacka nej till att åka bil istller för buss? Sen fick jag hans nummer och vi bestämde att vi skulle äta lunch den veckan, eftersom jag hade semester och han jobbade i tyresö. Och jag hade tänkt att ringa, även om det kändea lite konstigt att äta lunch med någon man är kär i men som inte känner samma sak tillbaka... Hur som så behövde jag bara vänta till söndagen innan han smsade och frågade hur jag mådde, och efter många sms den kvällen så hade vi bestämt att vi skulle ses på måndagen och att vi skulle uit och bila tillsammans. På måndagen var vi hemma hos honom, och. efter att ha planerat bilresan åt vi middag och såg på film, och det slutade med att vi kysste varandra den kvällen... Var jag lyckligast i världen då tror ni?

Efter den kvällen har vi träffats i princip varenda dag, min tandborste bor hos honom och jag har egna nycklar dit. Dock tog det sex veckor innan det blev officiellt på jobbet, det var lite speciellt eftersom han tidigare varit min chef... Men nu är det ute och det känns jättebra, den enda som inte verkar ha tagit det så bra är min chef som inte längre kan snacka skit om A. Stackarn...