Ibland blir det svart
Stabilt att börja gråta på jobbet. Igen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag vet att jag inte mår bra. Tårarna kommer och jag kan inte sluta, så jag låser in mig i min bubbla och väntar på att det går över.
Det krävs så lite
Jag vet att det inte kommer bli som jag vill. Men jag hoppas. Vilket känns onödigt, eftersom det som sagt inte kommer bli som jag vill. Jävla skit.
Det är inte vad jag vill
Jag är dum i huvudet, jag vet. Men jag pallar inte just nu. Jag ser inte poängen i varför jag ska umgås med folk jag inte tycker om och som inte tycker om mig, det blir bara awkward och det vet du om. Så jag struntar i det för din skull, för att du inte ska behöva skämmas. Försök få in det i ditt lilla huvud...
Lördag lördag!
Helg, igen! Känns inte som jag jobbat nåt på hur länge som helst, och så är det väl egentligen. Först sjuk en vecka och sen en tre-dagars utbildning, vilket resulterade i att jag bara jobbat två dagar på två veckor. Tänk om man alltid hade det så bra! Men nästa vecka är det tillbaka till stressen, vi har årets största volymtopp och personalbrist. Jävligt underbart. Övertid, here I come!
Annars då? Match idag, första på tre veckor. Har missat två eftersom jag legat i flunsan. Ska faktiskt bli kul! Ska faktiskt lira utespelare, det kommer bli skoj. Siktar på att göra minst fem mål. Sen blir det hem till A och baka, han fyller år på måndag och ska ha fika imorgon. Och då är det tydligen jag som står för fikat. Tack för den! Men det känns bra, blir lite kompensation för mina urusla presenter. För jag har inte hittat nåt riktigt bra till honom, utan bara lite småsaker som han vill ha. Men men, det blir nog bra ändå!
Parentes
Norge är alldeles för bra på skidåkning. Jag vill vara norsk. Eller nej, det vill jag inte, jag tycker inte om Norge, norrmän eller norska så jag skulle ju avsky mig själv. Men åka skidor och spela handboll kan dom iaf.
Go fuck yourself
Det blir lite bloggning nu när jag bara går hemma. Har lixom inget bättre för mig, eftersom jag inte har energi att ta mig utanför lägenheten. Men jag har egentligen ingenting att säga, förrutom en sak: Jag blir så besviken! Fast jag visste att det inte skulle bli något hoppades jag, men nu har jag insett att det är kört. Crap crap crap.
Men nu, skidskyttemixstafett (jag älskar skidskytte! den ultimata tv-sporten) och sen damstafetten. Bra skidåkningsdag.
Men nu, skidskyttemixstafett (jag älskar skidskytte! den ultimata tv-sporten) och sen damstafetten. Bra skidåkningsdag.
Mitt sk immunförsvar är som bortblåst
En gång i tiden var jag frisk som en nötkärna. Nu för tiden är jag sjuk mest hela tiden, vilket är lite konstigt eftersom jag rör mycket på mig, äter någorlunda bra, är ute mycket och sover hyfsat mycket. Jag förstår mig inte alls på det här. Var hos farbror doktor idag eftersom jag mår riktigt jävla dåligt och hoppas på att få lite medicin (typ penicillin som brukar döda det mesta), men då fick jag reda på att jag minsann har luftrörskatarr och stämbandsinflammation, båda är orsakade av virus och då hjälper inte penicillin. Så då får jag istället gå hemma ett par dagar till och hoppas på att bli bättre. Vilket kan ta upp emot en månad. Jippie. Dessutom smittar jag rätt mycket så jag ska helst inte vistas bland folk heller. Så jag ska alltså sitta inne i en månad och vänta på att bli frisk. Stor chans! Redan imorgon har jag planer på att ta mig in till stan, måste köpa födelsedagspresent till A (vad i helvete kan man köpa till någon som redan har allt? Va? Hjälp!), och nästa vecka ska jag på kurs. Jag orkar verkligen inte ligga död i sängen längre. Jag får köra på samma gamla metod, ett par alvedon och sen är jag fit for fight!
Btw, jag råkade köpa blommiga tygskor idag. Tycker det är dags för våren att komma då.
Jag ska förklara hur det fungerar
Jag är sjuk. Så där vidrigt sjuk så jag knappt orkar gå upp. Eller det var en lögn, jag tar mig upp och runt i lägenheten, men jag har feber, ont i halsen, ont i kroppen, hostar och låter som en kratta. A sa att det lät som jag dragit i mig sju flaskor whiskey eller nåt, och jag är beredd att hålla med. Jävligt bra dag för att ringa viktiga samtal på. Men så kan det gå, det är bara förklara att jag inte låter så här i vanliga fall så ska allt flyta på. Hoppas jag.
Anyway, hittade en skylt som visar exakt hur mitt jobb fungerar. Vi ger alltid 100%, oavsett.
And that's how we do it.
Kan det vända nu?
Dom säger att det blir varmare, sånt gillar jag. Dom säger att det blir ljusare, sånt gillar jag. Dom säger att dom är intresserade, sånt gillar jag. Nästa vecka får jag veta, och tänk om det blir som jag vill! Men jag ska inte hoppas för mycket, då blir jag bara besviken. Men vi håller tummarna!
Energi?
Jag är helt slut som människa. Orkar inte ens ta mig ut och träna, vilket är ovanligt för tillfället. Har därmemot fått tillbaka aptiten och äter som en galen, vilket inte är bra när jag inte orkar träna. Livet är bra konstigt ibland.
Och det är konstigt hur mycket man kan sakna nån när man inte har den nära, och tröttna när den väl är här. Eller tröttna är fel ord, men lixom få för mycket. Om ni förstår. Men kärleken är starkare än någonsin, även om jag inte visar det. Jag är bara helt tömd på energi.
Utbildningar är däremot något jag tycker om. Var på en idag vilket resulterade i att jag bara behövde jobba i tre timmar, ska på en ny 7-9 mars vilket betyder att jag missar posttoppen vi har på jobbet. Buhu, stackars mig. Eller inte. Annars är jobbet kaos just nu eftersom folk inte gör det dom ska, och det slutar oftast med att jag skäller på nån. Eller bara blir arg och struntar i allt, låter dom sköta det själva. Det sistnämnda brukar inte vara en bra idé. Men men, snart kanske det är slut ändå. Vi får väl se...
Tillsammans är vi oslagbara
Att jag älskar honom mer än något annat vet jag. Att jag vill spendera resten av livet med honom har jag insett. Men vad han känner för mig har jag inte varit säker på, men när han igår frågade om jag vill flytta ihop med honom slog hjärtat sjudubbla slag. När han senare även hintade om att han både vill gifta sig och ha barn med mig höll jag på att börja gråta av lycka. Det är vi för alltid älskling, så jävla klyshigt men det är så det känns just nu.
För det kommer bli så jävla bra
Jag har bestämt mig, och den här gången är det allvar. Och jag längtar! Ska bara spara ihop lite pengar först, sen sker det. Vad? Det får ni reda på senare!
I don't give a fuck
Sämsta alla hjärtans dag ever. Men jag borde inte haft några förväntningar, det var dumt av mig..
I don't want to do this anymore
Som ni ser försvann dagsinläggen. Det blir inget av det, jag känner inte för att lägga ut mitt liv så som jag tänkte göra. Det är okej va?
Alla hjärtans dag idag, första gången jag faktiskt har ett fast förhållande på denna dag. Får se om det gör någon skillnad. Jag hade iaf gömt godis och ett kort med en kärleksförklaring i hans väska imorse, så lite romantisk är jag iaf.
Annars då? Jag har insett att jag har problem men jag vägrar göra något åt det. Jag mår som jag tidigare sagt bra såhär och jag vill inte att någon lägger sig i. Inte ens älsk kan få mig att ändra mitt beteende.
Mind your own business
Nej, jag har inte ätstörningar, okej? Låt mig vara, jag mår bäst när jag gör så här. Annars skulle jag ju inte göra det.
Idioti.
Jag orkar lixom inte vara jag längre
Helst av allt skulle jag vilja dra täcket över huvudet och aldrig mer komma fram. Jag mår inte bra! Men det är bara bita ihop, tillbaka till jobbet imorgon och in i ekorrhjulet.
Sprang idag oxå, har inte sprungit på en vecka eftersom jag knappt kunnat gå utan att ramla. Skrapade ihop 1,4 mil idag. Med en snittid på 5,11 per km. Det går bra nu, på nåt plan iaf! Skulle egentligen gått tillbaka en vecka i träningsprogrammet eftersom jag haft en veckas uppehåll, men tror inte jag behöver det faktiskt. Kondisen är ju lika bra som förr.
Har även bokat en kryssning till mig, syrran och kidsen, var ett tag sen vi var i Finland så det var på tiden. Åker sista helgen i mars och det kommer bli underbart. Behöver verkligen komma bort, även om det bara är för en helg. Helst skulle jag åka till solen, men det finns det inte tid för just nu, så det får bli senare. Blir nog ett besök på solarieöarna istället för att få lite d-vitamin i kroppen.
Nu ska jag dö i soffan, mina vader är typ två centimeter långa så jag har lite problem att gå. Får se om det blir nåt sällskap ikväll, man vet ju aldrig hur pass bra man har det.
Och så blev det fredag igen
Mår faktiskt way mycket bättre idag än jag gjort tidigare i veckan. Men ska ändå ta och pallra mig till läkaren idag, har lovat hjärtat det så då får jag allt ta och göra det oxå. Fast jag egentligen tycker det är grymt onödigt. Men men, lovat är lovat! Får se om jag kan få något svar på varför jag svimmat och ramlat i tid och otid, men har en känsla av att svaret kommer bli: "men du mår ju bra, hejdå". Min erfarenhet av läkare helt enkelt.
Funderar på att köpa en ny leksak idag oxå. Min mobil mår inte så bra efter ett par fall (kast) i golvet så jag tänkte köpa en ny, en Samsung galaxy. Är den bra tror ni?
Sen har jag insett att jag älskar A helt sjukt mycket. Han fyller mig av så mycket känslor så jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Jag älskar att se på honom, röra vid honom, lyssna på honom. Jag älskar att han ligger bredvid mig när jag vaknar på natten, jag älskar när han överraskar mig med saker eller bara med ett kärleksfullt sms, jag älskar när han står och väntar på mig utanför jobbet. Jag älskar att träna med honom, jag älskar att ligga i soffan och äta godis med honom, jag älskar att bara vara med honom. Jag trodde faktiskt inte att det skulle hålla så här länge, men nu har det snart gått åtta månader och jag är kärare än nånsin. Jag älskar dig.
I en perfekt värld skulle jag må bra
Igår var en sån där dag då jag inte kände mig 100. Lite konstig i huvudet, seg i kroppen och allmänt hängig, förstå hur skönt det var när klockan slog 15.30 och jag fick gå hem från jobbet. Vi hade hur mycket som helst att göra på jobbet då vi hade fem sjuka, vilket inte direkt bättrade på min status. På väg hem från jobbet sen så ramlade jag två gånger, ville helst skylla på att det var halt men jag har insett att det nog inte var det. För när jag sen kom hem svimmade jag i duschen. Underbart. Men som vanligt vägrade jag inse att jag nog inte var i topptrim, utan jag låtsades som allt var som vanligt och att jag mådde bra.
I morse ramlade jag en gång på väg till pendeln (sov hos älsk och orkade inte gå upp samtidigt som honom så det blev pendel för ovanlighetens skull), men jag skyllde återigen på att det var halt. Det faktum att det svartnade för ögonen precis innan valde jag att inte se.
Men när jag senare på jobbet vurpar två gånger med moppen för att huvudet är helt borta och senare svimmar i en trapp insåg jag att något var fel. Så då var det bara rulla in på kontoret och gå hem, vilket bara det var en smärre kraftansträngning. Promenaden hem tar annars 10 min, idag tog den 25. Inte riktigt kry då? Nu blir det till att vila resten av kvällen, och om jag inte mår bättre imorgon blir det en tur till los doktores. För svimma här och där funkar inte riktigt.
Ibland blir även jag förbannad
Ibland förstår jag mig inte på folk. Jag förstår inte hur man tänker när man ljuger för någon, och när man sedan blir avslöjad fortsätter ljuga. Framförallt inte när man ljuger för någon som man påstår betyder något. Eller är det oxå en lögn? Denne kanske egentligen bara är ett tidsfördriv..
Lögner får mig att lacka, riktigt rejält. Det är lögner som gör mig irriterad och arg, det är dom som får mig göra och säga saker jag ångrar. Så länge du säger sanningen till mig kan jag ta nästan vad som helst, men ljuger du, då ligger du inte längre på min vänner-lista.
In your face looser!
Anmäld till Midnattsloppet - Check! Startgrupp 2A (förväntad tid 45-50 min) - Check! Vi satsar hårt i år, eller vad säger ni? Jag är seriös med löpträningen, för en gångs skull, och har lovat mig själv en systemkamera om jag genomför alla träningspass i mitt träningsprogram. Det stora målet är sedan att klara Midnattsloppet (13 augusti) under 45 min. Men jag vet själv att det blir tufft och är grymt nöjd och stolt om jag klarar mig under 50 min. Vem hejar på mig?
Jag som alltid hatat att springa, och aldrig sprungit mer än jag behövt. Eller helst inte ens då. Nu har jag fått en knäpp och springer 3-5 ggr i veckan, och älskar det! Störd, javisst. Nu ska jag försöka övertala älsk att oxå springa Midnattsloppet, kanske ska anmäla honom i smyg och ge honom det i födelsedagspresent... Typiskt mig. Men åh, jag är så motiverad för att löpträna mest hela tiden just nu!
