Bellofiorire

Hej hallå folk, här kommer våra nyårslöften! Ihopkomponerade av Blomman a.k.a stjärnan, den bäste.

Sandra (den bästa av de bästa): Ha ett lika bra år som 2008, plugga ordentligt och hålla ihop det med Peteeeer.

Mickis (looooooseeeeer): Bli ihop med Erik, flytta till Gbg, bli handbollsproffs.

Peter (tuffingen själv): Flytta till Gbg, skämma bort Sandra äckligt mycket, bli rik.

Erik (sköning): Bli ihop med Mickis, inse att Norrland suger och flytta till Gbg med oss andra.

Mackan (svikare!): Inte stanna borta mer än nån vecka, komma hem och flytta till Gbg och ösa pengar över Sandra.

Rille (svikare 2!): Same som Mackan, dom två är ju nästan som samma person juuu.

Okeej då folk, då vet ni hur nollnio ser ut! Göteborg kommer svämma över av skön människor, braaa där. Nu ska jag äta lite mer av Mickis fabulösa kladdkaka!

Peace out // Sandra a.k.a Blom/Blomman

Jag är så förbannat trött på min familj just nu, nåt så in i helvete. De verkar inte tro att jag faktiskt har planer för ikväll ("men vadå, du skulle ju vara barnvakt?") och så blir de arga för att jag vägrar ställa upp denna gång. Jag har aldrig, ALDRIG, lovat att jag skulle vara barnvakt ikväll, men tydligen så har min mamma lovat att vi ska vara det! Finns ingen chans i helvetet att jag tänker ändra mig nu. Dom får lösa det bäst dom vill, jag tänker inte passa några jävla snorungar någon gång mer, för man får aldrig nåt jävla tack för det.

Nu sticker jag till Blom, och ikväll ska jag, Blom, Erik, Peter, Marcus och Rickard ha tidernas bästa nyårsfirande. Så det så.

Jag vet att man inte får, men jag måste sola. Just nu ser jag ut som ett lik i ansiktet och på kroppen, blekare än blekast! Därför var det jäkligt skönt att ställa sig i solariet idag och bli lite brun, eller iaf inbilla mig att jag blir lite brun. Ska sola några extra gånger den här veckan, försöka få ihop lite färg (och kanske lite fräknar på näsan) tills Patrik kommer. Han är ju alltid så jäkla brun, och jag vill helst slippa se ut som ett spöke bredvid honom.

Varför ska det vara så mycket folk inne i stan när det är rea? Jävla puckon. Jag med, eftersom även jag befinner mig där vid detta tillfälle. Men men, jag fyndade ju faktiskt en del! Två koftor som jag tittat på tidigare (sammanlagd rea: 300 kr) två boxar CSI (Miami säsong ett, LV säsong ett) och så två filmer, Blades of glory och en Beck-rulle. Nu saknas bara sista boxen för att min Beck-samling ska bli komplett! Den boxen var även det enda jag önskade mig i julklapp, men tror ni jag fick det? Jorå, visst visst. Får väl införskaffa den själv istället då.

Nu har jag och Blom precis fixat ihop lite chokladbollar till hennes lillebror (hemskt snälla vi är) och ikväll ser det ut som det blir utgång. Väldigt kul, det var alldeles för länge sen, framförallt vi två tillsammans.

Igår så fick jag två trisslotter av min syrras killes pappa, vi brukar alla få det av honom i julklapp. Och grym som jag är så vann jag 50 kr på båda (25 x2, det var sånna där dubbellotter för er som har koll), så alltså vann jag 100 kr. Tänkte då hämta ut de pengarna när jag var och handlade idag, så jag smet in på Pressbyrån. Och fick 200 kr av tjejen i kassan. Fråga mig inte hur hon hade räknat, men 100 kr för mycket fick jag och inte en chans i himmelen att jag gnällde över det. Jag vet att det är en sån här samvetsfråga, men jag säger inte till när jag får för mycket pengar i stora affärer/affärskedjor, de tjänar så mycket pengar ändå. En annan grej om jag handlar i en liten butik/kiosk eller så, då kan jag säga till.

However, tack vare Pressbyrån unnade jag mig lite extra godis också. Trots att jag inte ska. Men jag ska sluta, jag lovar. Ska kirra nytt gymkort också på ett annat ställe nu när det gamla gått ut, och börja löpträna ordentligt så fort foten blivit bra. Inte sprungit på sju(!) veckor, gissa om jag har ångest? Skoja inte!

För att citera en vis man; "När en person lider av vanföreställningar kallas det för mentalsjukdom, när flera människor lider av vanföreställningar kallas det religion". Vad jag tycker om religion vet ni nog redan, och just nu stärker jag mina argument genom att läsa "illusionen om gud". Läsvärd bok, iaf för alla med lite självinsikt!

Och btw, denna gubbe är ju helt knäpp i huvudet. Men det visste jag ju redan.

Nej kära vänner, nu har jag bestämt mig! Det här är sista gången på länge jag tänker fira jul i Sverige. Nästa december tänker jag sticka iväg till Asien och vara borta nån månad eller två, nån som ska med? Och efter det tänker jag åka bort varenda jävla jul (tills jag kanske har familj och så, men det lär ju aldrig hända). Yehey, vem är med mig? Bojkotta julskit forever!

Jag orkar inte, det går inte, snälla rädda mig! Det är inte sanning hur borta jag är i huvudet, fyra timmars sömn plus alldeles för mycket att tänka på går inte så bra ihop. Så snart är det sovdags, jag orkar inte!

Men snart är det helg! Herre min vad jag ska sova i helgen, eller inte. Barnvakt fredag-lördag, vilket betyder upp tidigt på lördag. Får väl gå och sussa med kidsen på fredag så kan jag sova ut lite. Sen kanske match på lördag (det där kansket kommer ikväll försvinna, jag vet att jag måste spela, men denna gång får jag nog stå i mål istället för att vara utespelare), eventuellt utgång på lördag kväll om jag pallar, annars mys hos Erik. Söndag blir chill sovdag, jag måste få vila ut!

Men härligt är det när allt vi har att göra på jobbet bara försvinner. Igår varnade chefen oss för att det ska komma in mycket de sista dagarna inför jul, och igår kom det fyra pall och idag fyra pall till. Det visade sig dock att bara två av dessa åtta var till oss i Västerhaninge (jag tillhör Haninge-kontoret men jobbar i Västerhaninge, men från februari när VH får sitt egna kontor kommer jag bara jobba i Haninge, knasigt jag vet), vilket har lett till att vi igår slutade tre och idag 12.45. 12.45 lixom, länge sedan det var så korta dagar! Hoppas på samma imorgon, men chefen ska tydligen bjuda på fredagsfika med tårta och sånt så då får vi inte gå hem allt för tidigt. Men men, det går det med.

De flesta reklamer på tv är helt värdelösa. Men ibland så dyker det upp undantag, reklamer som faktiskt har ett budskap och som är bra. Det här är en av mina favoriter just nu.

Jag trodde aldrig jag skulle säga det här, men i en fråga tycker jag och Ebba von Sydow lika. Hur underligt det än låter. Vad det handlar om? Det kan ni läsa här.

Sedan vill jag passa på att gnälla lite över folk och fä. Snälla, lär er stava! Hur svårt kan det vara att lära sig hur många t ett ord har? Eller hur många n? När det ska vara ck, och när det bara är k? När det är e och när det är ä? Och snälla, sluta med särskrivningar. Det är fruktansvärt. Det är okej att stava fel på Nationalencyklopedin, det gjorde jag också förut, men ord som hade, prata, klänning, huvudvärk, det borde alla kunna? Det stavas inte hadde, pratta, kläning, huvudverk, inte heller på något av de andra tusen sätt ni skriver det på. Kom igen nu, så jäkla svårt kan det inte vara (jag har trots allt lyckats lära mig).

Jag har faktiskt ingen ork, ingen vilja, inget engagemang till att göra något alls. Helst vill jag bara lägga mig i sängen och sova bort resten av livet. Men så får man ju inte göra, utan man måste hela tiden vara glad och rolig och pigg och alla sånna grejer som jag egentligen inte alls vill vara just nu. Jag vill gråta, sova, kramas!

Men imorgon ska jag spela match iaf, tror det kan ge mig lite glädje. Det är en iofs en div3-match, men i dagsläget så behöver jag all normal aktivitet jag kan få. Och nu när div1 har uppehåll så får jag nöja mig med det som finns.

Och på måndag är jag faktiskt ledig från jobbet, har ett par saker som ska göras, och för att hinna med det så var det lika bra att ta ledigt. Det är nästan så jag hellre hade jobbat än att göra det jag ska, men man kan inte få allt i livet. Har jag insett.

Jag har insett hur kort livet kan vara. Jag har inte tid att slarva bort det, det är dags för mig att jag tar mig i kragen och ser till att göra något vettigt. Mitt nyårslöfte blir alltså; TA VARA PÅ LIVET! Man vet aldrig när det är slut. Jag ska bestämma mig om framtiden (jag är på rätt väg tror jag), jag ska berätta om det där viktiga som jag borde berätta om, jag ska ta kontroll över det jag inte har kontroll över, allt ska bli bra!

Men det är synd att det ska krävas att någon försvinner för att jag ska inse faktum.

Livet är hemskt orättvist, väldigt jäkla orättvist. Och det här året, vilket floppår. Allt som har kunnat gå fel har också gjort det. Och denna dag har varit ganska jobbig, så pass jobbig så jag gick tidigare från jobbet, jag klarade inte av att vara kvar. Två dystra besked gjorde att jag faktiskt fällde ett par tårar, dock i ensamhet så jag tror ingen såg.

Först fick jag ett sms från Marcus, en av Patrik och hans bästa vänner dog igår. Hjärtstillestånd säger läkarna, vid 22 års ålder. Livet är jävligt orättvist. Joakim "Guldlock" är en av världens härligaste människor, dock har jag inte träffat honom allt för mycket sen Patrik åkte, men jag träffade honom så sent som förra veckan. Lika glad som alltid, världens kram fick jag och vi pratade lite skit om allt och inget. Och frisk som en nötkärna var han. Det gör ont i hjärtat att veta att denna solstråle inte kommer kunna sprida sitt ljus hos oss mer. Men vi kommer aldrig glömma dig, någonsin.

Bara en kort stund efter detta hemska besked fick jag ett nytt sms, denna gång från Patrik. Vad som stod i detta tänker jag dock inte avslöja, eftersom det är väldigt privat. Det enda jag kan säga är att det som hänt är tragiskt, och det kommer påverka familjen Karlsson-McGilligan mycket under 2009. Men ni vet älskade andrafamilj, jag finns alltid här!

Ikväll blir det Idolkväll med Marcus, Rickard och Erik, får se om det kan lätta upp lite.. Men det är väl tveksamt.

För i helvete vad jag har pinats idag. Riktigt jävla jobbigt har det varit, ett tag kände jag för att lägga mig ner i slasket och gråta. Två vurpor blev det idag, en massa jävla post och ett jävla skitunderlag! Moppefan var sönder också (den funkade igår, men idag startade den inte), så jag fick cykla runt hela området. Som är hur stort som helst. Och dessutom inte ens mitt område, för mitt är bäst. I morgon tänker jag blåljuga för att slippa mitt skitområde (det är A-dag och A-dagar suger), och får något lätt. Hela veckan har varit kaos, och jag känner på mig att jag kommer dö om jag försöker göra något avancerat imorgon. Så lätt område, kort dag och så hem och sova så är min dag gjord i morgon.

Idag fick jag det där beskedet, det där som jag gruvat mig inför så länge. Patrik kommer till Sverige i januari, något som för bara en månad sen skulle gjort mig överlycklig men som nu gör mig förvirrad. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vet inte hur jag kommer reagera, den dagen när han väl står där, solbränd och med världens vackraste leende. Antagligen kommer jag glömma allt jag lovat mig själv och kasta mig över honom, och hoppas att han aldrig åker hem igen. Eller så är jag behärskad, säger hej och beter mig som en vuxen människa. Fast så lär det ju inte bli. Jag hoppas att allt runt om har förändrats tills dess, så slipper saker bli komplicerade.

Men Patrik, du är efterlängtad. Det vet du.

Varför känns det som jag saknar dig? Du är väl inget att sakna, egentligen. Eller så är du det. Du brukar ju alltid finnas där, lyssna när jag gnäller, skratta med mig när något kul har hänt, eller gnälla lite själv. Vad som hänt nu vet jag inte, men du verkar inte finnas där längre, och jag saknar det lite. Men det är väl lite mitt eget fel egentligen, det brukar oftast vara så.

Idag blir det inte allt för mycket gjort, lite saker behöver handlas och sedan ska jag hem till Marcus och Rickard ikväll och sova där (ska vara inne i stan vid sju imorgon och känner inte för att behöva gå upp fem bara därför). Dock är M och R inte hemma under kvällen, vilket betyder att jag måste spendera kvällen själv. Men det gör väl inget, lär ju somna pang bom vid sjusnåret.

Tror ni att man är grymt trött på sitt jobb när man varje gång det dyker upp en Bring-reklam på tv utbrister "hate you". Det räcker med att höra "ping ping ping ping" (ni vet hur den går, ni som sett reklamerna) för att jag ska få kalla kårar längst ryggraden.

Kanske dags att byta jobb?

För er som undrat, för er som inte undrat, och för er som inte bryr er, här är min partikompass. Varsågoda!

Vill du också göra testet? Gör det här!

(Och sen kan ni som undrat om jag är blå eller röd sluta undra nu. För jag tror ni fattar var jag står, vilket är så jäkla långt från vänsterskiten som möjligt.)

Jaha, så var det onsdag. Vad är det meningen att jag ska göra idag då? Ligga hemma och tråka? Det blir nog så. Idag mår jag, inte bättre, men den värsta halsonten har släppt. Däremot börjar jag bli tjock bakom näsan och mår allmänt sämre än igår, så det är väl bra att jag är hemma idag. Och resten av veckan. Känns väl sådär, jobbat två dagar efter en treveckors sjukskrivning och blir då sjuk igen. Bra jobbat tjejen.
Eller undrans om jag kanske skulle åka över till Marcus och Rickard idag, det var evigheter sedan jag såg dom. Eller Erik kanske.. Smitta folk lite. Borde också åka in till stan och byta lite julklappar som var fel storlek, och så borde jag åka och sola. Men allt sådant innebär att jag faktiskt måste gå runt bland folk, och det är jag hemskt osugen på. Blir nog till att ligga i soffan fram tills träningen ikväll (jag ska inte träna, men måste få träffa lite folk).

39,1 grader imorse, stackars mig.. Vita prickar i halsen (halsfluss?!), stackars mig.. Ont i öronen, stackars mig.. Världen huvudvärk igen, stackars stackars mig..

Kan någon förklara varför jag drabbas av så mycket sjukdomar och skador i år? Jag som aldrig är sjuk annars!