Bellofiorire

Du är något av det vackraste jag sett, jag kan se på dig i all evighet. Fick jag välja skulle jag spendera all min tid i din närhet, jag skulle röra vid dig, känna på dig, lukta på dig, bara för att se att du finns. Jag tror inte du förstår hur det bryter ner mig att varje dag behöva vara nära dig, men veta att jag inte får röra vid dig, inte får känna på dig, inte lukta på dig. Om det inte vore för att jag är så förbannat feg hade jag för länge sedan sagt något till dig, rört vid dig lite extra, gjort något för att få dig att förstå hur jag känner. Nu hoppas jag att de två månader jag måste vara ifrån dig får mig att sluta tänka på dig, för jag mår dåligt av att ha dig i mitt huvud hela tiden.

En av de bästa låtarna just nu:

If holding hands is too descret
Let's make out in the middle of the street
If this flowery just ain't enough for you
Help me God, tell me what to do
Couldn't be more true
Isn't it obvious that I love you?
Isn't it obvious that I need you?

Det är inte ofta jag flippar ur på jobbet, jag brukar vara den lugna och sansade, men idag tappade jag det (lite iaf). Vi ska under hela september köra "eget race", vilket betyder: gör ditt och gå hem. Så idag gjorde jag mitt (jag hade dessutom dubbelt så mycket som många andra), sen hjälpte jag en annan för att vara lite snäll, och sen hade jag tänkt gå hem som några andra fick göra. Då blir jag tillsagd att fixa en av "chefernas" del också, bara för att han inte hann/orkade! Sånt gör mig förbannad, jag får alltid göra en massa extra för att andra är lata. Men som vanligt går ilskan bara ut över mig själv, jag skulle ta ut min ilska över en tom låda som tydligen var en låda full av kataloger, och min stortå fick ta smällen. Och skoja inte att folk blev chockade över den långa harang svordomar som kom sen, jag är som sagt var inte den som brukar låta allt för mycket på jobbet.
Sen tog jag saken i egna händer och satte några andra på att göra det jag blivit tillsagd att göra ("chefen sa att du skulle göra det här"), själv åkte jag iväg och tränade med motiveringen: Dom kan säga vad dom vill för jag slutar ändå på fredag!

Det kommer verkligen bli grymt skönt att slippa dessa idioter, även om det bara är för två månader. Men nu när jag ändå är uppe på huvudkontoret ska jag försöka få mig själv oplacerad till ett annat kontor (eftersom det dykt upp saker som gör att jag kanske inte kan börja plugga till våren), jag vill inte tillbaka till detta ställe. Och det lär inte vara allt för svårt, min ex-chef ger mig goda vitsord bara jag ber honom om det. Det var trots allt tack vare honom jag fick mitt nya, fina jobb.

Trött, tröttare, jag? Oh yes! Är på sånt där konstigt flummigt humör, har en sorts glädje i kroppen samtidigt som jag är övertrött och grinig. Svårt att förklara helt enkelt. Men nu är det helg, det tackar vi för!
Insåg att jag också överdrev lite om våra arbetstider igår. Vi har inte 50-timmarsveckor, vi jobba bara 47,5 timmar, vi har ju trots allt en halvtimmes lunch varje dag. Men jag räknar det som jobb, för man äter i 10-15 min, pratar jobb hela tiden och fortsätter jobba sen. Så då blir det 10-timmarsdagar ändå. Förstå, vi ska jobba 130 timmar på 13 dagar, det är sjukt! Men nu verkar det inte bli så ändå, eftersom all volym nästan försvann idag. Så nästa vecka slipper vi nog jobba till 17 varje dag, det blir förhoppningsvis mycket tidigare än så. Och det hoppas vi på, för mina ben håller på att gå sönder.

Nästa helg kommer hjärtat upp till Stockholm, längtar! Då ska vi röja hela helgen, fira att jag slutar på skitjobbet och börjar det nya, fina jobbet. Jag har iaf fått en ny, fin titel, går från att vara "cityman" till "market assistant". Sånt gillar vi.

GE MIG FREDAG! Eller jaha, det är fredag imorgon? Fan va najs! Jag är sjukt sliten just nu, har redan hunnit med 40 timmars jobb denna vecka, och har tio kvar imorgon. Av dessa 50 timmar kommer jag ha stått/gått i ungefär 45 timmar. Det är ju skitbra med mina trasiga ben. Men men, det är bara bita ihop och komma igen! Nästa vecka har vi 50-timmars vecka igen, veckan efter det börjar nya jobbet. Det gillar vi!

En annan sak vi gillar är att Rimbo (alla hatar Rimbo, sorry) förlorade sin elitseriepremiär med 54-18. HAHA! Kaxiga jävla Rimbo, ni kommer komma så sist i serien. Rätt åt er!

Nu - sovdags. God natt folk!

Tisdag, snart är veckan slut. Det gäller att se det positivt, trots att man jobbar 10 timmar per dag just nu! Vi har så sjukt mycket på jobbet, helt galet. Heeeeelt galet. Men men, bara 1,5 vecka kvar nu. Det är svårt att vara negativ då.

Vaderna är dåliga, som vanligt. Någon som vet var man kan köpa nya? Ge mig! Jag vill inte operera. Men jag vet att jag måste, om jag ska få någon ordning på detta. Förstå att jag inte ens kan springa en ynka kilometer utan att det ska göra ont, det är inte klokt!

Läste även i Cosmo (ja, jag "lånade" den på jobbet) att alla kvinnor har en "back up-kille", alltså någon man kan nöja sig med om man inte hittar drömprinsen. Men det har ju inte jag, väl? Eller? Efter att ha tänkt efter lite insåg jag att jag nog har det. Inte officiellt dock, men jag har det. Sen finns det en som jag en gång i tiden sa något sånt till: "om vi inte har någon annan när vi är 30 gifter vi oss". Men han minns nog inte det.. Hur som helst så är det ju nio år kvar tills dess, allt kan hända på nio år!

Glädjen jag känner över mitt nya jobb är just nu det enda jag väljer att känna. Jag vill inte veta av det dåliga, som att benen inte funkar, som att livet inte rullar, eller som det faktum att personer försvinner från våra liv.
Min systers killes pappa (alltså mina syskonbarns farfar) dog igår. Jag vill inte ta in det, för jag vill inte gråta. Jag vill inte förstå att han inte finns längre, han som alltid funnits och som alltid ställt upp för både sin egen och för min familj. Han som varit som min farfar i över tio år. Jag vill låtsas som om allt är som vanligt, som han finns där, som om han till jul kommer ge oss trisslotter som han alltid gjort. Jag vill inte se sanningen, det känns bättre att bara låta det vara som det alltid varit.

Två personer har försvunnit ur mitt liv den senaste tiden, det är två för mycket. Låt inga fler försvinna nu, snälla?

Sova sova sova. Det är ungefär så mycket jag orkar med just nu, men det är den aktivitet jag ägnar minst tid åt.
Sjukt stressigt hade jag det idag iaf. Jag var tvungen att gå tidigare eftersom jag skulle iväg på intervju, vilket ledde till att jag var tvungen att näst intill jobba ihjäl mig då vi hade sjukt mycket. Plus att nya chefen var på besök. Plus att vi hade ett långt morgonmöte. Men jag klarade mig, med 40 min tillgodo! Jag är grym.

NRJ levererade även bästa citatet på länge. Benji diskuterade det faktum att Carola ska släppa en ny julskiva, det det var lika säkert som att "Peter Jihde sitter hemma och kollar på gamla Idol-avsnitt och kommer av blicken av sin egen blick".

Idag, igen, så fick jag den där konstiga känslan på jobbet. Den där när jag ser suddiga prickar, jag kallsvettas och känner mig tröttare än tröttast. Annars brukar det släppa efter en stund, idag höll det i länge och när det väl försvann fick jag jordens huvudvärk istället. Borde kanske inte fortsatt jobba..

Ska iväg och träna snart också, men är grymt otaggad på det. Men jag måste försöka få igång vardagen igen, det här funkar inte. Ska iväg på den "hemliga" helgen imorgon, måste som sagt var försöka göra några normala saker. Fast jag helst skulle vilja ligga i sängen och sova hela helgen. Men eftersom Erik åker hem i helgen så finns det inga andra alternativ än att aktivera sig, trots att jag inte vill. Men man får ju inte alltid som man vill.

När folk undrar hur det står till med mig, så brukar jag hänvisa till att jag är handbollsmålvakt. Det förklarar allt. Fråga bara Thomas Pettersson.