Förattjagintevilllänge
Ångest. Panik. You name it. Jag orkar inte längre. Knät börjar bli bättre men det vägrar jag erkänna, eftersom jag inte vill börja jobba igen. Jag gråter varje dag eftersom jag inte vill börja jobba igen. Det låter patetiskt men jag orkar verkligen inte, jag mår psykiskt dåligt av mitt jobb och min chef vägrar förstå det. Därför kommer jag börja plugga till hösten, även om det inte går ihop ekonomiskt. Men jag har världens bästa sambo som lovar att stötta mig, det är trots allt "bara" tre år. Och han vill ju att jag ska må bra, och att sluta på mitt jobb tror jag kommer bidra till det.
Men som sagt, jag slutar inte förrän i juli (har sju veckors semester i år, lovely!) så fram tills dess får jag stå ut. Får dra ut på sjukskrivningen så långt som möjligt för att jobba så lite som möjligt innan det.. För jag pallar verkligen inte att gå tillbaka till jobbet i dagsläget.
