Snart är det dags..

Hörrni, har ni tänkt på att det är val snart? Det är rätt svårt att missa va? Jag har iaf bestämt mig för vad jag ska rösta på. Det var inte direkt ett svårt val om man säger så, jag är ju på det klara om vilken sida jag tillhör.

Häromdan blev jag stoppad på gatan av en vänsterpartist som ville värva mig. För det mesta brukar jag bara säga tack men nej tack och gå förbi, men den här gången tänkte jag att jag skulle jävlas lite. Så jag frågade helt enkelt vad Vänstern kunde göra för mig, om jag nu bestämde mig för att rösta på dom. Svaret blev: Vi tänker göra det lättare för unga att få jobb och bostad, och detta ska finansieras genom skattehöjningar. Sen vill de förbjuda privatiseringar, ta bort betyg i skolan och införa 6 timmars arbetsdag. Då skrattade jag bara och gick därifrån, för det där är bara löjligt.

Jag har jobb och bostad, varför ska jag då rösta för en skattehöjning? Jag har sen jag började mitt jobb för två år sedan höjt min månadslön med ca 3000 kr, men jag får ut nästan 6000 mer varje månad tack vare skattesänkningar. Jag är för privatisering av vård, skola, företag osv, eftersom jag anser att en större konkurrens bidrar till ökad kvalité. Betyg i skolan, ska vi ens ta upp det? Betyg är bra, det ska vi börja med så tidigt som möjligt för att kunna fånga upp de som inte når kraven! Och 6 timmar arbetsdag skulle vara skitbra, men det funkar inte i verkligheten. Ett företag som mitt skulle gå omkull direkt, vi har helt enkelt inte råd. Vi klarar knappt av 8 timmars arbetsdag, det är inte ovanligt att jag jobbar 10-12 timmar om dan.

Men vill ni ha ett samhälle där fler går på bidrag, fler inte klarar kraven i skolan, ett samhälle där det inte är okej att vara lite bättre, då kan ni rösta på vänstern. Jag kommer inte göra det, det är ett som är säkert.

Just smile and everything will be alright

Jag borde må bra. Jag borde må oförskämt bra. Gör jag det? Nej, så bra är det inte. Trots att jag för tillfället har allt jag kan be om. Jag har världens bästa pojkvän, jag har fått en ny lägenhet, jag har fast jobb, jag har världens bästa vänner, jag kan spela handboll igen. Ändå känner jag mig nere, och jag vet inte varför. Livet är bra underligt ibland.


Det är så logiskt alla fattar utom du

Nästa vecka ska jag börja jobba och träna handboll igen! Inte för att doktorn eller sjukgymnasten tycker det är bra, men jag klarar inte av att inte göra det längre. Sen är det mycket bättre i nacken så jag tänkte ge det ett försök. Blir det värre får jag väl bara sluta, det är väl inte mer med det? Så nu kör vi! (nej jag har inte berättat för A för han kommer döda mig, men jag tror det är bra för oss båda om jag börjar aktivera mig igen..)

Nästa helg bär det av till Borlänge också, det ska bli skoj. Tanken är att jag ska spela då oxå, har fått nog av att sitta vid sidan och se på när de andra målvakterna är värdo. Så då ska jag visa vart skåpet ska stå! ;)

Annars är planeringen inför flytten i full gång. Det är en hel del som ska fixas och göras, och lite jobbigt är det. Men det är så värt det!

ibland är livet alldeles, alldeles underbart

Tänk hur saker har börjat gå min väg helt plötsligt. Som med A (oj vad jag gillar den killen), nacken gör nästan inte ont längre så jag kan börja göra saker, vilket är skönt eftersom jag bara går hemma, de andra målvakterna i handbollen är värdelösa så folk längtar efter mig.... Ja, jag är skadeglad, men det visste ni väl redan. Det som nu gjort mitt liv komplett är det faktum att jag ska flytta! Och nej, jag ska inte flytta ihop med A, även vissa tror det. Vi bor ju nästan ihop nu och det är inget fel med det, men det ska bli skönt att få en egen lya att bre ut sig över. Hur som, till Farsta strand bär det av! En liten lägenhet, men alldeles tillräcklig för mig. Så från 1 november är det pyamasparty hos mig!

En titt tillbaka..

Jag satt och gick igenom mina gamla inlägg och hittade två jag nästan glömt jag skrivit. Så här såg de ut: 

Jag vill inte bli sjuk!

(blablabla Dubai blabla)

Måste även säga att han sätter griller i huvudet på mig. Kan han inte bara sluta vara så jävla underbar, jag blir galen!
2009-12-07 @ 18:59:21 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)


Like it or not, I don't care

Tänk att ett leende från dig kan göra mig knäsvag. Det hade jag aldrig trott! Men du har något som fångar mig, och jag kan inte sätta fingret på vad. Dock är nog känslorna inte ömsesidiga. Eller vad vet jag, det finns ingen chans i himmelen att jag skulle säga något till dig.

Men du är just nu det finaste jag vet.
2010-02-20 @ 19:41:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Vad ni inte vet är att dessa inlägg handlade om A. Förstå, redan för åtta månader sen hade han tagit sig in i min hjärna och för sex månader sen hade han fått mig att falla för honom, och jag var helt säker på att det aldrig skulle bli vi. Se så fel jag hade! Förstår ni att jag är lyckligast i världen?

Men åt helvete med dig

Det tog inte ens en timme, sen fick jag dagens andra utbrott på samma människa. Det här funkar inte längre! Jag vet inte om ni förstår hur jobbigt det är när man inte kan vara hemma längre utan att börja bråka. Jag måste verkligen göra något åt det, snarast.

Och jag saknar dig!

psykbryt

Det här funkar inte längre. Jag klarar inte av att gå hemma så här, det är så tråkigt! Jag skulle till och med kunna jobba bara för att ha något att göra. Då förstår ni kanske hur uttråkad jag är. Som tur var har jag en ny leksak (en SE xperia x10 mini pro) så jag har något att leka med.

Igår var jag på vårdcentralen för att fixa min sjukskrivning, trodde jag. Nej då, därifrån blev man skickad upp till SÖS, och där trodde de att jag hade borrelia så där blev man sittande ett par timmar. Ett besök jag alltså trodde skulle ta 10 min och lite pillande i nacken slutade med 5 timmar på akuten och ryggvätskeprov. Och sju stick av tre olika sköterskor som inte kunde ta blodprov ordentligt.
Borrelia hade jag iaf inte, utan det är diskbråck (22 år och diskbråck, kul liv!), så nu är jag sjukskriven augusti ut. Och är det inte bättre då så blir det två veckor till. Förstår ni hur tråkigt jag kommer ha det framöver? Jag får inte ens träna! Men mest synd är det fortfarande om A som måste stå ut med mig, jag är inte rolig att umgås med...

Tänk om man bara kunde få vara normal

Två inlägg på två dagar, vad har hänt? Jag har inget liv längre. Eller okej, det har jag, men jag är lite deprimerad och då bloggar jag. Och nacken är anledningen till att jag är deppig (jag och A har inte brejkat Blom, jag lovar!). Jag har ont i nacken, får inte träna, inte jobba, har svårt att sova och leva ordentligt. På måndag ska jag till läkaren för att bli sjukskriven, naprapaten sa att jag troligtvis blir sjukskriven en månad. EN MÅNAD. Vad i helvete gör man i en månad om man inte får jobba? Jag kommer klättra på väggarna! Tycker väl mest synd om A som måste stå ut med mig, jag kommer vara överjävlig...

Så om nån känner för att umgås med mig den närmsta tiden är det bara höra av sig, jag behöver sällskap. Även om det är i en annan del av landet, jag är flyttbar.


Then life goes on

Trodde aldrig jag skulle erkänna detta, men det är jävligt trist att inte jobba. Förstår inte folk som frivilligt går hemma hela dagarna, det är boring! Jag har ju ingenting att göra alls. Idag gick jag upp med A vid halv sju, sen åkte jag och handlade (stod och hängde på låset hos Coop vid åtta), hem, färgade håret, bakade brownies, städade, diskade och sånt. Och klockan är bara halv ett! Crap. Jaja, 16 ska jag vara hos naprapaten igen (och bli sjukskriven, igen) och sen ska jag ner till Sjöstaden och hänga på träningen. För träna får jag inte göra. Crap.


Stackars mig

Jag är hemma från jobbet idag, det är inte ofta det händer. Har haft en sjukdag tidigare sen jag började på mitt nya kontor i december, men nu är det dags igen. Varför? För att min nacke är kaputt. Har haft lite ont i nacken och ryggen sen jag kom hem från bilresan, och i lördags fick jag världens nackspärr så igår gick jag till naprapaten för att bli av med den. Och då fick jag en ganska otrevlig överraskning, jag har troligtvis diskbråck. Så nu får jag varken jobba eller träna, istället sitter jag hemma hos A och ser på tv och äter godis. Det sistnämnda är kanske inte sådär jättebra, men jag tycker synd om mig själv.

Vad gör man när man är hemma så här? Jag har ingen aning! Ska kanske ta en promenad upp till centrum och klippa mig, det borde jag verkligen göra. Shoppa lite, äta lunch, vänta på att A ska sluta så jag får lite sällskap. Sådär lagom jobbig dag.


In my world everybody smiles

Sådärja, första veckan efter semestern avklarad! Kan inte påstå att jag haft jobbigt, har slutat 12-13 varje dag och dessutom varit inne tre dagar. En lagom skön start helt enkelt.

Livet i övrigt leker. Jag mår oförskämt bra, trots att magen krånglat ett tag. Dagarna består mest av jobb, träning och häng med A, så där bra som det ska vara på sommaren! Nästa vecka börjar dessutom handbollen, och ångesten är inte alls så stor som den varit! Det kan kanske bli kul med handboll ett år till. Kanske.

Ne hörrni, nu har jag annat för mig. Beachhandboll imorrn, grymt kul! See ya, wouldn't wanna be ya...

RSS 2.0