Bellofiorire

Det kommer nu bli ett sånt där flummigt inlägg som jag skriver ibland, när jag bara måste skriva av mig. Du behöver inte läsa om du inte orkar.

Jag vill oxå vara modig. Jag vill våga ta chanser, våga göra sånt som alla andra verkar våga. Resa bort utan att ha ett mål, flytta iväg för att förverkliga drömmar, träffa internetmänniskor irl. Sådant där som jag idag inte gör, eftersom jag är alldeles för feg. Jag vill oxå kunna göra saker spontant, utan att planera allt i förväg. Jag har ganska svårt för sånt, jag vill gärna ha koll på det mesta hela tiden för att kunna bygga upp en trygghet runt mig. Jag vill vara lika modig som mina vänner, som Patrik som flyttade till Australien, som J som åker helt solo till Afrika och Asien i tre månader, som Mia som satsade allt på ett kort och träffade rätt, som L som träffade sin pappa och syskon efter 23 år. Och min älskade Blomma som (troligtvis) flyttar ner till Götet efter sommaren. Jag är avundsjuk på dessa människor, som vågar chansa och ta risker. Trots att jag ändå brukar tänka: "Blir det fel finns det alltid en väg tillbaka", så vågar jag inte. Jag är helt enkelt en feg människa, vilket jag önskar att jag inte var. För just nu finns det så många saker jag skulle vilja göra, personer jag vill träffa, saker jag vill säga, som aldrig blir av eftersom jag helt enkelt inte vågar. Och jag har ingen aning om hur jag ska våga. Hur jag ska kunna bli den modiga människa jag vill vara. Jag är helt enkelt fast i min lilla trygga bubbla, där ingenting händer.