Och så knöt sig magen igen

Idag fick jag det där beskedet, det där som jag gruvat mig inför så länge. Patrik kommer till Sverige i januari, något som för bara en månad sen skulle gjort mig överlycklig men som nu gör mig förvirrad. Jag vet inte hur jag ska reagera. Jag vet inte hur jag kommer reagera, den dagen när han väl står där, solbränd och med världens vackraste leende. Antagligen kommer jag glömma allt jag lovat mig själv och kasta mig över honom, och hoppas att han aldrig åker hem igen. Eller så är jag behärskad, säger hej och beter mig som en vuxen människa. Fast så lär det ju inte bli. Jag hoppas att allt runt om har förändrats tills dess, så slipper saker bli komplicerade.


Men Patrik, du är efterlängtad. Det vet du.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0