Bellofiorire

Jag förstår inte vad det är med mig. Älskling är i stan, jag har umgåtts med några av de bästa i världen (älsk, Erik, Marcus, Rickard och Peter), men av någon konstig anledning orkade jag inte mer utan bestämde mig istället för att åka hem och göra ingenting. Det var inte så att jag hade tråkigt eller så, jag fungerar bara inte helt enkelt. Men jag vet inte varför. Jag tror jag skyller på jobbet, familjen och samhället, det är där någonstans allt är fel. Eller så är det på mig det är fel. Jag tippar på en kombination av båda.

Däremot vill jag säga till S, som jag vet läser det här, förlåt för att jag var grinig idag. Förlåt för att jag är som jag är. Förlåt för att jag inte vågar lika mycket som du. Du är alldeles för snäll mot mig, jag förtjänar inte dig.