Bellofiorire

Sista augusti, en dag jag kommer minnas länge. En dag som för alltid kommer vara förknippad med smärta, sorg, ensamhet. För trots att jag har Erik vid min sida har jag aldrig känt mig mer ensam än jag gör just nu. Helst skulle jag bara vilja krypa ner under täcket och stanna där i ett år, men jag vet att det som ska göras idag måste göras oavsett om jag vill det eller inte. Jag vet att jag annars kommer ångra mig djupt i framtiden.

Tänk om allt bara vore så enkelt som det var när man var fem och gick på dagis, och den största svårigheten var att lära sig cykla.