Jävla idiot (fast så får man inte säga)

Åh så kul det är när folk gör så jag nästan börjar gråta (av skuldkänslor, inte glädje) när jag för en gångs skull fattar ett beslut som är för mitt eget bästa. Åh vad mycket mer glad jag är för att jag fattade det här beslutet, när jag inser hur rätt det är. Men dock blir jag jävligt ledsen, på riktigt, när någon som betyder så mycket för mig är så förbannat hemsk. Jag gör inte fel val, jag gör inte valet på fel grunder, och jag kommer trivas. I annat fall får jag väl gå tillbaka då!

Varför varför varför kan inte folk acceptera mitt val, framförallt när det har varit rätt tydligt hela året att detta skulle bli mitt sista i klubben? Hur i helvete kan man då komma och påstå att "det gick lite snabbt, vi blev tagna på sängen, hur ska vi göra nu med vår målsättning?". Jag visste att det skulle bli så här, jag körde med öppna kort hela vägen för att det inte skulle bli missförstånd, men ändå verkar de inte ha fattat. Men jag kommer aldrig backa, inte nu längre. Inte när jag fått se den riktiga sidan av kakan.

Och helgen kommer bli en pers, det vill jag lova. Får se om jag får spela något, man vet ju aldrig hur folk reagerar efter ett negativt besked...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0