Klockan är halv tolv och jag borde sova
Men jag gör det inte. Trots att jag vet att jag kommer bli väckt vid halv åtta-åtta imorgon av antingen min morgonpigga syster eller min morgonpigga systerdotter, as usual. Men jag har för mycket i huvudet för att kunna sova, och nej, det är inte bara S, utan en massa annat.
Som att jag kommer hem om 1,5 veckor, och måste ta tag i en hel del. Som handbollen. Det kan inte heller skjutas upp, det måste bestämmas direkt när jag kommer hem. Helst tidigare än så, men jag har fått uppskov till den 27e. Hygglo.
Och så måste jag ta tag i min lägenhet. Det funkar inte som det är nu, det vet vi alla.
Och jobbet. Orkar jag jobba kvar? Får jag jobba kvar? Det är trots allt bara en före mig, börjar inte företaget gå uppåt snart är risken att jag ryker..
Och allt annat, vad vill jag göra med mitt liv? Jag kan inte gå runt och vela hela livet, jag måste bestämma mig. En sak som jag vill vet jag inte går att genomföra, inte just nu iaf. Men kanske om ett par år? Vi håller tummarna!
Men som sagt, handbollen är det som går först just nu, vilket också är det som ger mig mest ångest. Hade läget varit lite annorlunda hade det varit så lätt, men nu är det så svårt! Jag förstår inte, det var så lätt att tacka nej till sjuttiåtta andra erbjudanden, men det här.. Jävla skit att vara så här just nu.
