For once, I just want it to be good

Ni vet att jag tidigare nämnde att jag hade handbollsångest? Kan ju säga att den idag är uppe i 12 på en 10-gradig skala. För allt stämmer väl inte riktigt när man börjar gråta efter en match. En vinst dessutom. Jag som först kände att lagbytet var något av det bästa jag gjort, nu har det börjat kännas som det värsta jag gjort. FAN, varför lyssnade jag inte på hjärnan? Varför varför varför.. Jaja, nu ska jag försöka ta mig igenom de kommande matcherna, för jag har lovat mig själv att ge det till jul. Om jag orkar så länge. Sen får jag se om jag går tillbaka till det gamla laget, går vidare till ett annat lag, eller bara skiter i handbollen ett halvår. Just nu känns det sistnämnda väldigt nära till hands.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0