Bellofiorire

Oavsett om man vill eller inte fortsätter ju livet alltid. På något sätt. Och jag försöker göra det bra, men det går lixom inte helt åt rätt håll. Fick t.ex. reda på att bästa chefen (jag har varit orättvis mot honom tidigare, jag vet) ska sluta hos oss, och det känns lite jobbigt. Jag är inte på humör för att försöka bygga upp en ny relation med en chef, när jag ändå ska sluta snart.
Sen fick jag veta att jag skulle fått börja sjukgymnastprogrammet idag om jag hade kunnat. Men det kan jag ju inte, eftersom jag jobbar.
Vad som däremot är positivt är att jag fått tummen ur och bestämt ett datum då jag slutar jobbet. Först hade jag tänkt att jag skulle sluta den 18e december, men så upplyste Erik mig om att det är bättre om jag slutar den 10e januari, tack vare alla röda dagar (och Dubairesan) så behöver jag bara jobba sju dagar men få betalt för nästan en månad. Så de sju dagarna kan jag väl stå ut med, det handlar ju om drygt 10.000 kr. Skolan börjar ju 17-18 januari (beroende på vad jag ska plugga), så jag får ju ändå en vecka att vila upp mig. Plus veckan i Dubai. Det känns skönt att ha bestämt så långt iaf!

För att försöka aktivera mig lite igen och för att tänka på andra saker så sitter jag och Erik och smider planer inför nästa sommar. Att allt bara handlar om mig känns lite egoistiskt, men ibland behövs det. Just nu finns det en sak jag hoppas grymt mycket på, men jag har ett par back-upplaner också. Men ingenting blir officiellt här än på ett tag.