Sommar sommar sommar

Härligt väder, härliga tider. Inte ens huvudet bråkar med mig längre. Det finns bara en sak som irriterar mig, men det är ändå hyfsat lätt att stänga ute så jag överlever det. Det är inte ofta det känns så här bra!

Och helst vill jag bara berätta för hela världen. Jag tycker om dig, du är nåt av det vackraste som finns, du är bäst i världen. Men eftersom det tydligen inte är helt accepterat får jag hålla tyst. Finns det något jobbigare än att inte få berätta?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0