Bellofiorire

Jag funderar lite på livet. Det händer ju att jag gör det ibland, lite för ofta, men det ska ju göras. Och jag har kommit fram till en ganska tråkig sak. Jag vet inte om jag kommer spela handboll mer. Det är med gråten i halsen jag konstaterar detta, men som det känns just nu som det är det enda alternativet jag har. Jag vill inte lägga ner x antal timmar i veckan på att spela div2-handboll, jag kan inte motivera mig för att spela div2-handboll överhuvudtaget, inte så som det ser ut just nu iaf. Och sen har jag vaderna, det är svårt att motivera sig till träning när träningen gör ont. Samtidigt vill jag inte sluta spela handboll! Jag älskar sporten, jag älskar att spela i ett lag, jag älskar att pressa mig själv tills jag nästan spyr. Ser ni dilemmat? Jag vill, men ändå inte. Så då kanske det är lika bra att sluta. Fast jag inte vill.